Satt precis och såg den nya videon för Malmös Minc. Minc är en av Malmö stad finansierad inkubator verksamhet, enligt mig utan tvekan den bästa inkubatorverksamheten i Skåne om du är eller tänker bli ett tech företag. Måste säga att videon som är släppt och finns på youtube härhttps://m.youtube.com/watch?a=&feature=youtu.be&v=RSyXQkfM_RE är riktigt bra och verkligen ger en bra bild på 3 minuter.
Men det var inte det jag tänkte skriva om utan jag tänkte istället ta min grund i ett resonemang om att vara under press och min grund tar jag i ett citat av Winston Churchill
Observera att det jag pratar om här inte nödvändigtvis behöver vara stress utan det handlar om press, press av en speciell situation, kan vara personalproblem, lönsamhetsproblem, kulturproblem och så mycket annat men det är alltid negativ press och den leder ofta till negativ stress också.
Det som ofta händer när man hamnar under denna press är att man i början håller hoppet uppe, pratar långsiktighet, visioner och mål, men man agerar inte som man pratar utan man agerar väldigt operativt dock under förevändning att man gör det för långsiktigheten. Detta är sällan ett beteende som hjälper dig och tar nästan aldrig dig ur situationen utan istället kommer du eller den pressade personen att gå in i nästa och ännu allvarligare fas, och det är den apatiska fasen.
I den apatiska fasen lägger man strategier, mål och långsiktighet bakom sig och hamnar i en situation där du hamnar i ett läge som jag brukar kalla flytta postit lappar. Vad jag menar med det är, att när man är i den apatiska fasen får man lätt en känsla att man inte producerar något vettigt i sin roll och att man inte gjorde det tidigare heller och man glider i detta läget lätt in i att känna när man går hem efter en arbetsdag att man inte producerat något fast man har lagt mycket energi på att tänka, planera och vara strategisk men då man inte ser resultatet av det omedelbart får man också i en pressad situation känslan av att man inte gjort något (man har inte flyttat en lapp på sin todotavla från planerat till utfört).
De flesta personer som hamnar under den negativa pressen går då in och börjar bli operativa istället, hantera små arbetsuppgifter eller om du är en högre chef typ vd eller styrelseordförande går rakt in i den operativa verksamheten, kör över underchefer, tar dialogen direkt i operativa frågor vilket leder till att organisationens problem ökar istället för att minska och inte helt ovanligt är det heller att man i denna fasen skyller på personer under sig i organisationen, de har inte gjort de de borde göra alltså måste man själv gå in och lösa saken istället för att hantera det underliggande problemet.
Som ni märker så handlar detta problemet ofta om personer i ledande positioner och det är ofta där man hittar det, nästan alltid och anledningen är enkel, det är de ledande roller som oftast är ensammaste att ha och det gör att man lätt blir ensam i sin roll och utan bollplank.
Vad gör man då om man som ledare känner igen sig i ovan? Grattis, för om du känner igen dig i ovan så har du lyckats med första steget, nämligen inse att du har problemet.
Vad gör man sen då? Ja det är den svåra delen, du kommer inte klara det själv, har du tur har du en organisation runt dig, ex en ledningsgrupp, en styrelse eller annan organisation som du inte har lyckats skada ännu med ditt beteende som du kan öppna upp helt för, berätta om problemen och faktiskt erkänna att du inte klarar av att lösa situationen, detta brukar faktiskt vara den förlösande delen som gör att man kan komma vidare, men kom ihåg om du gör det måste du också släppa ifrån dig allt kontrollbehov och lita 100% på din grupp du tar hjälp av och acceptera att de gör det på sitt vis.
Om du inte har denna gruppen bör du snabbt skaffa en riktigt senior mentor, som du inte har någon relation med sen tidigare och som faktiskt vågar säga till dig och få dig att inse din situation. Tillsammans kan ni börja nysta i problemen och få dig att släppa på den spärr du själv har.
Detta är inte lätt och varje situation och person är unik, men det som är viktigt är att du erkänner för dig själv att du måste förändra dig, det är inte andra som ska förändra sig, för det kommer aldrig att ske.