Imorse var jag på marknadsföreningen i helsingsborgs aktivitet, frukostklubben. Frukostklubben är ett affärsmingel och föreläsningsevent. Idag var huvudföreläsaren Pelle Sandstrak, en person som bland annat även varit med på skavlan och berättat sin historia. Pelle blandar humor med sin livshistoria som diagnosticerad med tourettes, uteliggare till hur han möter en professor som vill hjälpa honom bli lagom normal och inte institualisera honom och idag är han en välkänd författare som ska bli filmatiserad och en hyllad föreläsare. Man blir både berörd och skrattar galet mycket när han humoristiskt berättar om sitt liv.
Man förstår verkligen var han hade slutat om han inte den dagen i häktet i norge som en konsekvens av en annan handling i försvaret hade resulterat i mötet med den svenske psykologen som talade om för honom att han hade 97% tourettes och att det fanns 3% hopp, ett hopp som Pelle tog och accepterade sin sjukdom och därför är han där idag. Man kan undra var han hade varit idag om han inte mött professorn från sverige, antagligen död av en överdos, minimum uteliggare med drogproblem. Å andra sidan var det inte professorn som gjorde det slitiga jobbet för Pelle att ta sig dit han är idag utan det var Pelle själv.
Just nu när jag sitter på tåget hem efter en rolig och bra afterwork och efter en dag med säljavstämningar funderar jag verkligen på nyanserna i livet, hur bra jag har det, hur mycket jag kan unna mig i mitt liv och det i reflektionerna av mitt möte med skyddsjouren igår men även Pelles seminarie idag för att inte glömma de fantastiska möten jag haft med mina säljare på IXX idag. Vad är våra utmaningar och problem som vi slåss dagligen med i förhållande med de som skyddsjouren möter eller de problem som Pelle Sandstrak upplevde när han som tonåring ställde sig på vägen och väntade på att bilar skulle komma så närma som möjligt innan han hoppade undan för att testa gränsen mellan liv och död, döden var ju också en utväg.
Det är dessa frågor som gör allt annat obetydligt och själv funderar jag på vilka skillnader kan jag göra, för varje dag som går blir jag mindre och mindre förstående för de som inte förstår hur man faktiskt kan hjälpa, eller till och med kan rädda en annan människa med en liten insats av sin tid eller en liten peng.