idag har det varit bara nöje hela dagen. Vi har nämligen varit på Mona, ett museum i Hobart. Mona betyder “Museum of Old and New Art” och det ägs av en privatperson som har blivit förmögen på att vara en professionell spelare. Det är dessutom fri entré för invånarna på Tasmanien men kostar $20 för alla övriga.
Museet är utgrävt i berget och går 6 våningar ner, varpå det mesta är öppet, riktigt fräckt och spännande. Konsten där är, är allt från gammal klassisk konst till nytt riktigt provocerande.
Bilden blev lite suddig, men det är ett bibliotek med alla böcker blanka, leder verkligen till lite eftertanke. Bilden här under är lite mer av det äckligare hållet. Det är en simulering av det mänskliga matsmältningssystemet, med lukt och allt, så ni kan föreställa er hur det luktar. Varje dag kl 14.00 är det även dags för den tömningen som i normalfallet en människa gör på toaletten, personligen är jag rätt glad för att vi inte var där då.
Förrutom museet har ägaren dessutom skapat sig en vingård på området och ett microbryggeri. Vingården heter Moorilla och gör ganska ok viner trots att de är så unga som 14 år. Deras viner går däremot endast att få tag på på Tasmanien, självklart körde vi in rundvandring med provsmakning också.
Eftersom det även fanns ett bryggeri där också så var jag ju tvungen att provsmaka alla deras öler (hette förresten Moo Brew). De flesta var ganska vanliga i smaken och helt ok. Men de hade en öl som är fatlagrade, den som är på bilden ovan, en imperial Stout som är lagrad i faten som vinet har legat i. Dessutom lagrad längre än vad som är brukligt. Den jag provade var lagrad i 2 år, kostade en mindre förmögenhet men helt klart en av de godaste imperial stout jag någonsin provat 🙂
Nu är det däremot dags att gå och lägga mig, ska upp om 7 timmar för att åka på äventyr med båt ute på havet… så godnatt.